Att suga på en skjortärm

Barn är bra fascinerande alltså. Särskilt bebisar. Det är egentligen ganska egendomligt att man själv har varit så liten en gång i tiden, speciellt om man jämför med den klumpiga massa man är idag. Förstå vad häftigt det måste vara att se sig omkring och tycka att allt är nytt och spännande, oavsett vad det är. Måste vara samma känsla som när man stod i den där världskända korsningen i Shibuya, Tokyo och såg sig omrkring på allt som var så häpnadsväckande annorlunda jämfört med tidigare upplevelser.

En dålig vana som bäbisar däremot besitter och som inte är så avundsvärd är att de ska prova att stoppa alla nya saker i munnen. Det är i grund och botten en rätt skön instinkt egentligen; att liksom prova om saker och ting kan vara trevligt att hälla upp i en skål framför Idol en fredagskväll. Tänk om detta var ett beteende som man inte lärde sig av med. Du går in på MQ och ser en fräsch skjorta, kliver fram och stoppar in ena ärmen i munnen och suger lite på den samtidigt som du konstaterar att den inte funkar som mellanmål och istället får nöjda dig med att ha den på dig. Eller när vakten sträcker fram handen för att ta emot legget en lördagskväll och du liksom - helt utan tvekan eller skam - tar några försiktiga bett på hans pekfinger innan du fiskar upp det han ber om.

Det vore faktiskt ganska praktiskt att kunna lägga sig ner och gallskrika tills mamma kommer med matlådan då klockan slår tolv.

En bebis är ju dessutom oerhört socialt kompetent. Inte för att den har så mycket att tillägga under en diskussion eller tar initiativ till nya samtalsämnen men man kan inte klandra dem för att inte ha ett avslappnat kroppsspråk eller för att vara blyga. Att de inte känner någon som helst skam i att stirra på andra människor eller i att idka kroppskontakt med helt främmande personer är visserligen en egenskap som inte lämpar sig så bra för en vuxen. Glor man för länge på fel personer så finns risken att du snart kommer att få beskåda en knuten näve i närbild och om du klättrar upp i knät på den där kvinnan som sitter bredvid på bussen så har du snart en anmälan på posten.

Förstå sedan när man får se allt detta hos en egen liten klon av dig själv. En första knuten hand runt tummen. En första gäspning. Ett första totalt misslyckat försök att stå upp. Det första ordet, skrattet och den första rapen. Det allra första och inövade loja leendet som betyder; Jag vet. Jag är bedårande.