Axelvaddar och dinosaurier

Denna helg har spenderats i min födelseort Degerfors och de som inte har varit i detta lilla samhälle vill jag först gratulera och sedan förklara varför ni förtjänar denna uppvaktning.

Degerfors är en liten bruksort som ligger någonstans mellan Karlstad och Örebro. Det är ett ställe som i stort sett alla aspekter kan liknas vid en spottloska på marken. Någon har placerat den där och nu ligger den där och ser inte rolig ut, den fyller heller ingen funktion, inget bra kommer någonsin att komma ur den och det är en tidsfråga innan den försvinner för gott.
Om du någonsin mot förmodan skulle besöka, eller snarare ha vägarna förbi så är din första tanke en stor ångest där du ångrar att inte ha tagit en omväg runt orten. Snart kommer du att ångra att du föddes men dit kommer vi om en liten stund.
När man rullar in i den lilla bruksorten från Örebro-hållet så möts man till att börja med av en rondell. Inget ont om rondeller men om man ställde samtliga Sveriges rondeller bredvid varandra på en rad så skulle dessa snart ha bildat en ring runt denna rondell i Degerfors och sedan pekat och skrattat. Mitt i denna cirkelformade trafikfördelare så finns en upphöjning i marken och där står något som närmast kan förklaras som ett barns försök att rita ett rymdskepp. Ni vet de där rymdskeppen som står på tre fenor längs med sidorna och som har slarvigt ritade cirklar mitt på den tjocka delen, förmodligen i ett försök att rita fönster. Jag kan bara anta att någon konstnär i brist på kreativitet måste ha suttit vid köksbordet en regning morgon i september och försökt tvinga fram inspiration. Bredvid honom sitter sonen, Håkan 5 år och gör något som Håkan själv skulle kalla att äta men som vi vuxna enbart skulle kalla att äta om barnet hade haft en andra mun som satt på golvet nedanför. Konstnären som är desperat i sin idétorka - vi kan kalla honom Johansson - ger sin dyra skisspenna till sin son. Johansson skjuter pappret till pojken och ber honom att rita något. Då mannen är en komplett idiot och barnet endast fem år så bryts pennan på mitten då Håkan ska till att dra det första draget med pennan. Medan Johansson försöker att hålla tillbaka de saltfyllda sakerna som börjar uppenbara sig i ögonen så gör barnet det enda logiska vilket är att ta fram en gul tuschpenna från sitt egna lilla skrin för att rita ett rymdskepp. Han ritar ett rymdskepp därför att femåringar endast kan rita rymdskepp och dinosaurier. Att det blev ett rymdskepp och inte en cool ödla som levde för 65 miljoner år sedan har många människor svurit över sedan den dagen. Då Johansson har samlat sig från den förlust som pennan innebar så tittar han på sin sons ritning och utbrister:
”Det var det gräsligaste jag har sett, men ante mig om detta inte kan få höjdarna i kommunhuset att tro att jag har haft djupa och filosofiska syften med denna form”.
Precis som förutsett så skedde detta. Gubbarna i slips och axelvaddar i kommunhuset prisade detta verk och beslutade att göra detta till det första man ser när man kommer till den lilla orten.

Det finns de som har överlevt denna första traumatiska upplevelse och har bortom allt rimligt förnuft fortsatt att köra igenom rondellen. På höger sida av vägen kommer därefter ett villaområde där man om man är uppmärksam kan läsa de skyltar som invånarna har satt upp i fönstren. Där står saker i stil med:

Efter villaområdet kommer något som heter Medborgarbacken vilket egentligen bara är en lång och långsam nedstigning ner i avgrunden. De djupa psykologiska spår som denna första vistelse i den lilla bruksorten hittills har gett dig gör sig här påminda och man får samma känsla som när man sakta, sakta tippar över kanten på en bergochdalbana. Likheterna tar inte slut här då man resten av nedförsbacken ner mot centrala Degerfors sitter och pressar fötterna mot golvet, skriker och plockar fram det mest groteska som man hittar längst in i sin garderob av ansiktsuttryck. Önskar man inte nu att man aldrig har blivit född så är man antingen övermänsklig eller totalt känslomässigt avkopplad.
Det som händer när man når slutet av backen är intressant. Det uppstår blandade känslor. Lättnaden av att ha klarat av nedstigningen till detta avlopp med livet i behåll är stor. Denna känsla blandas dock med den desto mindre bekväma känslan att, ok jag kanske har överlevt men till vilket pris. För nu står man inför en storslagen syn. Den är storslagen på det sätt att man önskar att något stort slog ner rakt i detta elände och gjorde slut på allt lidande.

I ärlighetens namn så känner jag – trots ovanstående - en oerhörd patriotism inför Degerfors och tycker att samhället besitter en charm och självklart även många minnen. Jag trivs där förutsatt att det kommer i lagom stora mängder.


Dagens...
...frivolt:
Kontraktet är påskrivet och depositionen är betald! Från och med den första oktober så bor jag i Örebro igen. Jag kunde inte ha hittat en bättre lägenhet, hyresvärd eller grannar. Ska bli en rolig höst.
...uppförsbacke:
Riktigt tung dag på jobbet där inget gick som jag ville och det ansvar som vanligtvis känns som en utmaning snarare upplevdes som en börda
....tips:
Kusinens nyöppnade affär som verkligen infriar de höga förväntningar som man hade innan. Besök gärna egensnickrade http://www.storettoab.se/