Sportsligt jetlag

Ok, äntligen.
Ungefär sju år har gått sedan jag lade målvaktsmasken på hyllan. Då min uppväxt mer eller mindre kretsade kring innebandyn så har det varit sju år av tomhet som jag har försökt att fylla med andra aktiviteter som korp-innebandy och korp-fotboll. Jag vill tro att människan fungerar så men det kanske bara är jag. Då något jag älskar försvinner så gör jag ett försök - ibland patetiskt och ibland ambitiöst - att ersätta det och man kan väl kort säga att jag sällan får ut samma tillfredställelse av substitutet.
Korp-innebandyn och spel med The Titans måste ändå sägas ha kommit bra nära. Det var många sköna segrar och en härlig grupp som kvalade upp till korp-ettan (se bild nedan).
Men det kunde ändå inte fylla ut den på tok för breda flerfiliga motorväg som min uppväxt asfalterade, anlade och målade raka fina streck på någonstans mellan lilla Degerfors och Örebro och om det har med tvivelaktiga domarinsatser, tveksam inställning och motivation bland motståndarna eller bara bristen på den där känslan att det står något viktigt på spel i varje match låter jag vara osagt. Det har inte varit samma sak helt enkelt. Motorvägen har endast kantrats av en och annan epa-traktor om man nu ska fortsätta på det filosofiska spåret.

Säsongen 08/09 börjar om fem veckor vilket innebär lite mer än fem träningar och en cup att komma in i spelet igen och lära känna laget. Örebro Innebandyklubb har precis kvalat upp vilket borde innebära en utmaning även om många av spelarna verkar mena att det inte är så stor skillnad. Jag kunde inte bry mig mindre då jag kommer från spel i korpen och borde få uppleva ett slags sportsligt jetlag oavsett. Den har redan börjat smyga sig på i och med de första träningarna. Det är ett ruggigt tempo, snabba omställningar, blåhårda skott - och då syftar jag förstås på de blåa märken bollen lämnar på min överkropp - och framförallt hungriga spelare som ger allt. Detta tillsammans ger en ekvation som ser ut ungefär såhär:

Uppskrapade knän + veckolång träningsverk + runda blåa märken med små hål i som täcker bröst och armar. Multiplicera detta med några liter svett och med jämna – och allt för ofta förekommande – mellanrum av blodiga och trasiga naglar och dividera med noll så har du en typisk onsdagskväll för undertecknad framöver.

Låter det trevligt? Det är det sannerligen. Nu gäller det bara att agera idol-jury under försäsongen och kritiskt granska sitt egna spel och varje situation. Borde jag gå ut en meter till för att skära vinkel? Står jag tillräckligt upprätt? Snackar jag tillräckligt på backarna? Kan jag behålla fokus under en händelselös period? Och så vidare, och så vidare. Om det ska till en seriös satsning på sporten jag tycker så mycket om så måste jag bli bättre. Första träningen gick bra, helt klart men det finns så mycket jag vill ändra och förbättra. Så det innebär mer av den i andras ögon inte så avundsvärda ekvationen här ovan och faktum är att jag älskar varenda sekund av det.

Dagens...
...glädje:
SMS som berättar att ett paket finns att hämta på ICA Maxi innehållande något som jag utan tvekan skulle kunna tänka mig att hänga på väggen men som är tänkt att skydda mitt ansikte från de där små runda sakerna som folk envisas med att skjuta på mig.
...suck:
Lätt feber, förkylning och hosta som inte tar hänsyn till att man har ett jobb att sköta.
...skräll:
Jag har börjat blogga. Varför? Någon gång för inte så länge sen så insåg jag att det tar oerhört lång tid att inte blogga.
...va!?:
Program på fyran som handlar om syskons sexuella attraktion till varandra.
...pirr:
Lägenhetsvisning vid Hertig Karls Allé. Grym lägenhet, granne med polaren, nära till jobb och gula tapeter. Fortsättning följer.
...citat:
Kollegan Pettersson angående att jag ska titta på en lya;
"Och vad säger mamma om att du ska flytta?"